4/3/26
Låter jag som AI?
Till högskoleansökningarna ville Mejan och Malmös konsthögskolor att man skulle bifoga en engelsk översättning av sitt artist statement. Jag spenderade ganska lång tid på att översätta från svenska, jag har trots allt spenderat myycket tid på texterna. När jag gör det, och ännu mer när jag korrekturläsar börjar jag oroa mig för att det låter som att AI har översatt. Jag lägger då medvetet in klumpiga översättningar och misstag så att läsande ska förstå att en människa har skrivit. Hur baklänges är inte det!! Blir jätteirriterad men vet inte ens på vem/vad...
1/3/26
Dog inte bara lite (Böldpestgate 5)
Okej. Det blev värre! Var i lund igår, var jättekul Regine och Jessica ställde ut de var bäst, men hade ganska ont både i örat och utslagen. Fick stu utomhus några gånger och ta av mig halsduk. Imorse vaknade jag 08 av mig själv för att det gjorde ås ont, sov jätteoroligt i kanske en timme sen tog jag ipren och satt i sängen. Matade Ericas katt, gick till lidl, åt, bestämde mig för att försöka ringa 1177 igen.
Lyckades komma fram den här gången (dock utan att identifiera mig) och pratade med en uuunderbar kvinna må hon få all lycka i världen. Hon tyckte att jag skulle åka in till akuten (trots att troligen bli lågt prioriterad) för att slippa ha ont till imorgon. Ringer Alma som (queen) möter mig där för fyfaaaaan vad läskigt!!
Kommer in, tar en nummerlapp och får pratade med tre (!) sjukskötare som säger att jag ska få prata med en läkare men troligen inte kommer att bli inlagt (åh lugnande). Vi går till en annan byggnad där lappsystemet är trasigt så jag blir ganska hysterisk och tycker att allt är jättekul, stackars kille i receptionen men han verkade tycka att jag var kul. Vi satt inte jättelänge sen blev jag inkallad. Alma kunde äntligen gå hem bless her och jag blev placerad i ett rum där jag satt oc fick mer o mer ont i 45 minuter. En ny sjuksköterska tog ett CRPtest, kollade på blåsorna o sa att en läkare skulle komma. En av de värsta smärtorna jag känt på länge. En läkare kommer, kollar, jag får berätta allt igen, han hämtar en annan läkare, det gör mer och mer ont, de går in o ut o pratar typ grekiska om dermatomer och nervrötter och fan o hans moster.
De kommer fram till bältros med sekundärinfektion.
Efter lite komplikationer med hurvida de ska kontakta min hudläakre (yay vården love regionssamarbeten) så får jag två recept att ta ut, instruktioner om att knarka ipren och alvedon, och foton tagna som skulle skickas till en dermatolog i GBG. Nu gör det inte lika ont pga knarket.
Jag ska ta NIO (!) piller om dagen, PLUS max NIO TILL ibuprofen+paracetamol. Brother. What the fuck. Återkommer men så fortsätter iallfall historien om min böldpest!
28/2/26
Dör 2nite? (Böldpestgate 4)
Klockan är ett på natten. Har blåsor över literally hela högra axeln och nacken och nyckelbenen och upp mot halsen. Ont i örat, stel i nacken, ont i huvet, nacke strålar och såren gör ont. Försökte ringa 1177 men det krävde mobilt bank-id. Såå taggad på att dö inatt :D Har tagit min immunförsvarsnedsättande så det är ju peak låt infektionen sprida sig i guess här finns inget som skyddar. Rimligtvis ska jag inte ta den men hudläkarmottagningen svarade inte på 2 dagar och nu är det helg. Känns jätteonödigt att åka till akuten o sitta där i 4h för att typ få ah det är stafylokocker lowk ditt crp ser bra ut. Kaaaanske antibiotika men who knows. Som sagt klockan är ett im not doing that. Ska sova bort det (inshallah)
27/2/26
Böldpest ft öroncancer? (Böldpestgate 3)
Dessa berömde blåsor ser såååååå äckliga ut. TW de är fyllda med var, har på halsen o runt nyckelbenen kms. Gör inte jätteont men ser bara förjävliga ut.
Så PÅ det har mitt öra börjat sticka o göra skitont under dagen, är rädd att infektionen/inflammation går dit! Ska ju till Lund tmr :(
26/2/26
Dog inte(Böldpestgate 2)
Okej var hos vårdcentralen. De kollade på blåsorna... Stafylokocker, hade ju kunnat fatta det. Haft det förut. Hon tog och CRP-test, ingen infektion i kroppen yay. Mamma trodde sepsis men tydligen kommer jag inte att dö !:D
Har skrivit till hudläkaren pga vården kna ju inte kommunicera och jag fattar inte om vårdcentralen fattade att jag har en hudläkare eftersom eksemen är sen gammalt? Och om de fattar att jag tar en JAK-hämmare varje dag? Det får väl lösa isg. Min yrsel och stelhet har jag inte fått klarhet i men det får väl visa sig tillslut.
25/2/26
Sjuk igen (Böldpestgate 1)
Påriktigt kms jag är sjuk igen. Å nu påriktigt, har nog en infektion. Kommer var från min aeksem, har ont i huden och i leder framförallt nacken. Lowk dör inatt. Kommer inte kunna boka uber till sjukhuset pga mellan simkort och vagnen går inte om det blir värre. Ska till vårdcentralen imorgon vid 10 men om det bli illa inatt vet jag genuint inte vad jag gör. Hypokondriker!!!!!
23/2/26
Malmöö
Min kära vännina Agnes hade sin guldfödelsedag igår, 22år den 22a! Vi spenderaden bakis (mest jag) och på kallis, ett kallbad där man badar i havet och därför typ rör Danmark. Kvällen innan bestod av crazy party där vi (jag) snackade (när ska jag lära mig att vara tyst) och vin. Till det bjöd Agnes på fantastisk egengjord tårta :D
6/2/26
Varför alltid sjuk
Jag tänkte att eftersom jag var sjuk förra veckan i typ fyra dagar så skulle jag slippade på ett halvår! Ungefär min sjukdomsfrekvens. NEJ igår tog jag tempen precis innan jag gick och lade mig, 38.7C typ... Men imorse hade den sjunkit och jag ville inte missa genomgången av våra texter- så tog ipren+alvedon och åkte till skolan. Just på min feberdag hade västtrafik bestämt sig för att vara sämst igen och ställt in alla vagnar i Kortedala. Fick ta ersättningsbuss för första gången.
Artist Statement
2/3/26
I verkens mittpunkt uppstår ett möte, en spänning mellan bilder. Det skaver och stramar, interagerar och harmoniserar. Fotografierna och filmerna jag använder har jag liten eller ingen kontroll över. Jag klipper ut kvadrater ur konstböcker, hittar arkivfoton från byn min familj kommer ifrån, av någon jag aldrig har träffat. Jag fotar med en gammal digitalkamera där jag inte kan se fotona förrän de förs över till en dator. Jag filmar hela tiden, utan iscensättning och sällan med ett mål. Min insamling av material står i dialog med andras verk och bilder. Två av verken, collaget Arkiv I och videoverket Arkiv II är precis det. Pipilotti Rists förening och splittring av bilder, Josef Albers rituella kvadrater, urklipp från konstböcker där konstnärerna anonymiserats av processen. Arkiven bär jag med mig, lägger in i, letar fram ur. Bland dessa flyktiga och nästan slumpmässiga material finns det ibland, plötsligt, något. Något som inte går att ta på, en önskan att förhöjas och förverkligas.
Verkens titlar reflekterar ofta identiteten som står i centrum för mitt konstnärskap. Min familj är från Tornedalen, en del av Sverige där meänkieli (tornedalsfinska) är brett talat. När jag hälsar på byter de till svenska när jag kommer in, jag är finbesök söderifrån. Jag använder språket som står mig en generation bort, och klyftan den skär, som en förlängning av min praktik. Titlarna på svenska och meänkieli har motsatta betydelser. Se Kotona/Borta. Kotona är meänkieli för Hemma, som ställs emot det svenska ordet Borta. Översatt är titeln alltså Hemma/Borta. Splittringen som uppstår i titlarna, i mötet mellan bilder i verken, och i min identitet, följer och rör sig runt varandra.
Jag strävar efter att fånga det osynliga, ickeplatserna och spänningen mellan händelser. Med bild försöker jag fånga ett tillstånd eller känsla, utan att förstöra flyktigheten och bräckligheten av det omedelbara.
SKAV
5/1/26
Precis i tid till uppgiften SKAV har jag kommit fram till tre nya vinklar på mitt konstnärskap. Jag tror att de kom som en kedjereaktion- det har känts som tre stora långsamt dånande fallande dominobrickor.
Ett. Det jag var helt säker på att mitt konstnärskap handlar om- den frågeställning och det ämne som jag var helt säker på att jag kommunicerat så tydligt att folk hade blivit trötta på att lyssna på mig prata om det- har egentligen inte nått fram till något över huvud taget.
Två. Denna frågeställning har inte alls en så stor del i mitt konstnärskap som jag har trott, hoppats på, och känt mig stolt över.
Tre. Att jag har haft en annan uppfattning om min konst (nästan hela tiden) är inte så viktigt. Jag tar mig själv för seriöst och med det placerar jag mig själv så djupt ned i fack att jag inte längre ser något annat än väggarna jag byggt själv omkring mig.
Jag jobbar utifrån fotoförlagor. Jag har en sårig och bräcklig relation till Tornedalen som jag önskar med hela min själ att jag kunde få tillbaka. Gathenhielmska- måla stort- stafett- alter ego- släkt/släktskap- reseuppgift venedig- elva små målningar i glasramar. Dessa är några av de verk och uppgifter där jag under processen kände att båda påståendena är grunden till verken. Att jag jobbar från fotoförlagor stämmer. Alla fotoförlagor har dock gemensamt att de är tagna i Tornedalen. Min mormor tog med sig sin skam över sitt finlandssvenska ursprung i graven, med följde språket. Konsten har varit ett sätt för mig att söka efter den här identiteten, den delen av mig som jag känt tagits ifrån mig av skammen som fortfarande ligger som ett påtagligt tryck i och runt byn mormor var ifrån. Jag har nästan alltid valt förlagor utifrån detta tryck- och min plats i det. Det har anammat sig i ett bildspråk som ofta grundar sig i trogna avbildningar av dessa foton. Jag har velat förverkliga dem, ge dem liv, existens. Skapa en egen lina. Den här smärtan i vetskapen om vad jag aldrig fick chansen att vara en del av är vad jag sett som den onekliga och uppenbara gemensamma nämnaren i precis att jag gör och skapar.
Det har istället lett till ett bildspråk där jag ständigt sätter bilder mot varandra. I direkt anslutning, som upprepningar av samma format, i, på, bredvid, och omkring. Spänningen mellan bilderna, och den fysiska platsen de får i upprepningarna, har skapat något annat. Någonstans här ligger nog den tråden som tränger igenom mitt konstnärskap. Identitetsfrågan har utvecklats och omformats, grunden finns fortfarande där. Den är relevant till många av mina verk, men den är inte alls så påtaglig, synlig och genomträngande, vilket jag i tysthet har tagit för givet.
Den tredje insikten jag hade (väldigt strax efter den andra) är att det ändå inte spelar någon roll. I och med insikten av banaliteten i min totala övertygelse inser jag också att det då kan vara lika sant för precis alla nya sanningar jag tillskriver mig själv och min konst. Varför behöver jag ha en så stor och nästan rituell syn på det jag gör när det bara snävar in mig i ett hörn jag sen bestämmer är det enda riktiga hörnet på hela planeten. Varför inte skapa först, och analysera sen. Det är trots allt två olika processer.
