Jag är inte speciellt äckelmagad, men det här är en av de blodigare filmerna jag sett. Det var kanske inte alltid det mest grafiska jag sett men jag fick pausa när jag skulle äta min nudelsoppa. Lite för geggigt. Ja, iallfall Uma Thurman mother! Har ju då om det inte märks sett den här innan. Den största relationen till den är de ikoniska ljudeffekterna (som jag inte visste var härifrån tills nu) och att Dan och Phil pratar om den konstant. Är direkt taggad på att se tvåan :)

Gud vad manligt (obvously men), Shane och Ilyas berättelse var så tråkig och känslomässigt efterbliven (manlig) (sorry) fram till typ sista två avsnitten. Det var bara porr? Vilket ja det är väl därför folk tittar på den här- men jag blev otroligt positivt överraskad av avsnitt tre som inte följde dem utan Scott Hunter och Kip. Så mycket mer djup och intressanta karaktärer som känns verkliga och jag genuint brydde mig om. Ledsen att man inte fick se mer av dom men som jag flrstår det är de från en helt annan bok? Har aldrig läst Riley Ried. Dock ska serien ha att den vågar visa manlig nakenhet (väldigt, vädligt mycket) men kvinnlig nakenhet är sååå såså vanligt och män inte så lite normalisering skadar väl inte. Undrar när man kan visa nakna kroppar i TV och film utanför sexuella kontexter?

Jag Regine och Hedda har tittat på den här i omgångar hos Hedda, och såg de fyra sista avsnitten i en sittning. Jag skulle säga att det var roligare att gissa vad karaktärerna skulle säga än att titta på den MEN att säsong fem är bättre än fyra ska inte gå osagt. Jag gillar Will och Robins relation, och jag är sååå glad att Charlie Heaton och Nathalia Dyer fick en lång scen, Heaton är en av de bättre skådisarna och har blivit helt undanknuffad sen flera säsonger. Dustin var skitjobbig, El och Mike har så lite kemi att det gör ont att titta på MEN jag är så glad att Will och Mike inte blev ihop. Hur Will pratar om att det är hans Tammy när han kom ut är så mycket bättre än att bara köra ihop dom två. Jag ska doch säga att det är lite fegt att ingen dog. Förutom Kali- men henne han man ju inte sett sen s2 (tror jag?). Svårt dock att förvänta sig något annat!

Såg den här hos Erika bakis som jag aldrig varit. Det pga såg den 1/1. Årets första film! Gud så fin film. Bobo och Klara verkligen bryr sig inte om hur andra uppfattar dem- eller ja inte helt- och deras vänskap blir så otroligt vacker med det. jag är också väldigt svag för Stockholmsskiljdringar i vintertid.

Jag är sååå glad att jag såg A Bout de Soufflé igår innan jag såg den här. Var med pappa på Bio Kaskad i Blackeberg, hade aldrig varit där. Wow så vackert! Och vilken underbar film, jag bara satt rakt upp och ner och njöt, på något annat sett kan jag inte beskriva det.

Wow att man läste den här som barn. Fruktansvärd och fruktansvärt bra berättelse, jag blev verkligen gripen och slukad. Mycket minnen kring den här, jag vet att farmor läste den flr Tilda och mig, men jag har nog också läst den själv. Filmen måste jag se på DVD! Ska försöka hitta. Skorpan är så underbar, ett sånt fantastiskt perspektiv att få följa, inte mist i slutet. När han och Jonatan hoppar ner bland bergen i Karmanjaka är det faktiskt svårt att inte gråta! Jag uppskattar Astrid Lindgren för att hennes berättelser inte alltid är så enka och vackra. Den här börjar med att en åttaåring (?) pratar om att han vet att han ska dö, hur hans storebror dör efter att ha hoppat ut genom ett fönster, följer människor i förtryck och slutar med dubbelt självmord (fast de ska ju fakstiskt till Nangilima). Orädd och fantastisk, tack Astrid

Kan inte ens börja beskriva hur mycket jag ville dö under majoriteten av dne här filmen. jag glömde stundvis att Anne Hathaway är en bra skådis, en sån otjänst gjorde den. Galitzine gillar jag av exakt samma anledning som RW&RB, dum och kul! Men ÅH va mycket jag skämdes när jag behövde lyssna på dialogen mellan alla andra karaktärer. Scenen vid poolen gick jag faktiskt ifrån.

Hur kan det komma sig att jag ser två Godard-filmer på så kort tid? JO! Det har kommit en film på bio som jag och pappa ska se imorgon- som handlar om inspelningen av denna! Så självklart behövde jag se den. Väldigt rolig upplevelse, hoppig och riktig kanske jag kan sammanfatta den som?

Fyfaan för ett öde. Jag önskar nog att jag hade läst Gift separat- den skiljde sig på många sett från de andra två. Hela tiden när jag läser vet jag också att oavsätt hur bra det går för henne någon gång så tar hon livet av sig 9 år efter att hon publicerade gift (1967). Men, barndomsskiljdringarna är så vackra och osentimentala och desperata nästan på samma gång. Under hela Ungdom vill jag bara att hon ska ta sig vidare, vidare, vidare. Gift är en hemsk påminnelse om att säkerhet alltid är bräcklig.

Jag hade kunnat säga väldigt mycket problematiskt om Father Jud men låt oss bara säga att jag hade biktat mig hos honom snabbare än jag kan falla ner på knä. Den tredje filmen i Knives Out-serien. Klart starkare än Glass Onion hel ärligt! Men självklart inte samma som Originalet.

Hade inte alls planerat på att gå på bio den här dagen men jag fann mig själv med ett Cineville-kort och en ledig kväll. Jag såg Bugonia på Capitol i Göteborg- i salongen emd 18 platser! Blev vän med en Amerikan och två Mexikaner innan filmen och vi fortsatte snakca efter, tills de bad mig följa med dem på en dragshow på park lane efteråt lol. Vilket var en kul whiplash efter att ha sett den här knääääppa filmen. Så vacker och otroliga karaktärer. Underbart slut (inga spoilers här!) men det jag kan säga är att der var väldigt coolt att se den bli väldigt blodig från ingen stans på så nära håll.

Jag är sååå glad att jag fick chansen att se den här på bio! Jag och Carmen var på bio Roy (love) och jag köpte ett Cineville-kort så oändlig bio yay. Asså fååå karaktärer jag älskar så mkt som Wendy Torrence, borde lägga till en gif för henne här nånstans... Den är så vacker och jag blir oändligt inspirerad

Text om verket

Nu var det ett tag sen jag o Regine jobbade på vårt Alien-maraton och en RIDLEY SCOTT film kändes lovande. Hallå liksom we're back (baby?). Måååååånga fina svepande RS-esqea bilder och en vag känsla av att han går igenom en religiös kris genomsyrar filmen. Kände ofta att många var dumma i huivet o försökte dö. Liksom HALLÅ ha på er hjälmarna!? Oavsätt om luften är säker- vad som helst kan hända. Också ja duh skulle engieers döda dem... Ah cool scen när de där två som tappade bort sig dog, var väldigt äckligt 10/10 vill inte vara med om.

Agnes har haft affischen till den här filmen på väggen länge. Såg att den skulle komma till SVTPlay, hon sa att hon redan hade sett den. Såg Spider Baby (1967) bara några dagar innan, så väntade i min okunskap på någon liknande. Båda var hysteriska (och svartvida duh) men typ där slutade likheterna. Väldigt intressanta karaktärer- fruktansvärd huvudkaraktär MEN gillade ändå Paul. Vänster-idéer och Marxist, fred och frihet, jämnlikhet. MEN! Hata kvinnor <3

Broooother jag är frälst......... Topp 3 film någonsin!? Skrek högt flera gånger inte av rädlsa av glädje. Satt brevid Elias vilket hjälpte vi hade fruktansvärt kul åt allt. Så mycket för fans!!!!! Shadow Bonnie, "I don't hate you, but you need to stay out of my way", "We found one, a real one!", masken funkar inte på foxy, varför i helvete finns det inga dörrar etc etc

Tartts andra två romaner, The Secret History (som jag läste när jag var 18) och The Goldfinch (när jag var 19) var båda mina favoritböcker när jag läste ut dem. TSH var det väääldigt länge och TG är nog fortfarande det. Trots detta har jag inte förrens nu läst The Little Friend. Eller, det är inte helt sant, efter som det här är andra grången jag försöker läsa den. Jag minns inte exakt när, kasnke för ett elelr två år sedan(?) så började på den. Då kände jag att det var för tung tematiskt och för långsam att läsa, mycket text och en hög fokuströskel. Inför att åka till Berlin läste jag ut Allting Början av Karolina Ramqvist och behövde en ny. Minn helt ärligt inte varför ajg valde den här, bara att alla andra kändes tråkiga eller fel lol. Hade kommit längre än avd jag mindes, och helt ärligt kanske jaga bara skulle ha läst hela från början, hade läst ca 100 sidor och kom inte ihåg speciellt mycket från dem lol.

Ska ju famously bli en filmperson. Efter mamma gått o lagt sig efter BttF kände jag att jag ville se någpt mer. Spider Baby har jag fått rekommenderat massor på SVTPlay! Åååååh vilken vacker film. Svartvit obv men med tal. Virginia och Elizabeth mina idoler. Jag och Agnes? DOCK markandsfördes den (på 60-talet mind you) som att den var "sexig som Lolita" typ. Vilket jag inte uppskattar alls. MEN om man ignorerar det så är den underbar. Lon Chaney JR som spelar Wolf man är med, och det finns mycket referenser till skräckfilm vilket är kul. Skräcken är också bra, men kanske inte praktiska effekterna... Är dock inte alls tillräckligt kunnig för att veta om den är bra för 1967. Kanske tidens praktiska underverk?

Var hemma hos mamma i helgen, hon fyllde år! Vi hade varit i Helsingfors Fredag till söndag morgon och söndag under dagen hjälpte jag pappa magnuz och jakob att fixa hemma hos farfar. På kvällen åkte jag till mamma igen, tänkte att vi kunde se en film! Kolla runt lite på SVT Play och insåg att den här fanns och skulle gå ut.
Jag var underhållen! Det är lite kul att den är ju gjord -85 och utpelar sig under stor del -55, för delarna som är "samtida" är såååååå typiska 1985, nu fyrtio år efter att den kom ut är det lite roligt men hur var det då? Cringe? Eller så är den inte lik alls

Trodde verkloigen inte att jag skulle gilla den här. Nån pretantiös tonråing på södra latin som dricker för mycket eller nåt. Kände också så genom hela början. Det var kul att förstå att hur Ramqvist skriver 2013 att Södra latin var 1991 är hur jag upplevde det 2021. Tygverket vid ungsdomsmottagningen, Café Chic, rökis, kläderna (ibland). Ja men ibland blev det då kul! Saga är så svårtolkad, säger typ ingenting utan man får bara läsa via andra karaktärers dialog. Förutom när hon pratar med Karl-Johan eller vad han killen från posten i skärgården hette? Vilket är spännande för han var väl inte så stor karaktär? Bara kär i henne. Oklar litterär analys.

Vad i hela friden? Okej av alla filmer förväntade jag mig att den här skulle vara aaaaabsolut sämst, bara hör på namnet?? Den är helt plötsligt på jorden i nån amerikansk (obviously) småstad... Sexualiserade kvinnliga karaktärer, aliens hamnar bara i USA, militär-plot, ungdomar ska rädda alla(?). Otroligt speciell. Också väldigt mörk? Inte tematiskt, visuellt. Kände iiiiingenting för den här mobbar-ploten och nån kriminell kille som är kompis med polisen och hans lillebrorsa är huvudharaktär? Dafak?
MEN! Det filmen ska ha, dess gorde är stundvis bra. Typ gravisda kvinnor som ligger döda i ett rum med magarna uppstuckna? Det är coolt. Det och att de faktsikt sprängde hela staden? Inte den absoluta militärpropagandan jag förväntade mig. Men sen blev dom typ goda igen, bara väldigt oklart. Jättespeciell film, Regine somnade och jag förstår verkligen det.

Ojojojojojojoj, nu har vi bytt stil. Jag och Regine såg den här direkt efter Ressurection och den var ju mcyket bättre än jag trodde så hade en vag förhoppning om att den här inte skulle suga...

Mina fördomar va att den här skulle vara sämst av alla filmer- efter Aliens vs Predator 2. Jag hade FEL! Var så underhållen och äcklad under hela. Gooore, favoritscenen nog absolut när Ripley hittar de tidigare misslyckade försöken att klona henne. Hur hon går runt och ser alla, för att till slut hitta en levande... "kill me", med en helt mutilerad och manglad kropp (a´The Substance). Det manliga våldet och kvinnohatet kanske var lite väl over the top meeeeen kan ursäkta det som ett klumpigt försök att fortsätta temat män är dumma i huvudet.
Det kändes som att Winona Ryders karaktär var ganska liten, var förvånad när jag hörde henne prata för första gången. Alla karaktärer var väl å andra sidan små, det är ju ganska många. Jag och Regine (som ser hela Alien-franchisen med) insåg vid den här filmen att kasnke alla ska följa samma modell. Ripley vaknar, evil corporation försöker få tag på Alien, massa händer och många dör, det finns en tidspress på att komma bort från platsen filmen spelats ut i för att den kommer att förstöras. MEN varför ändra på en lyckad modell?

GUD jag har så mycket tankar. Jag, Julia, Anton och Regine såg den här på Roy. Jag och Julia läste den tillsmmans för ksnske en månad sen, Regine läste precis ut den. tydligen har den marknadsförts som en "äkta bearbetning av orginalet". Vad betyder ens det? Det beror väl helt på vad man anser är det viktiga/kärnan i berättelsen.
Det kändes som att deras uppfattning av det var typ: Hur monstret gjordes, att det är synd om monstret, att Victor är ond, att vara kvinna är svårt? Viiiiilket jag tycker missar väldigt mycket om inte typ allt. Det som ska sägas är att jag tyckte att filmen var vacker- men lider av Nosferatusyndrom. För mycket pengar, för vackra bilder. Tänk Robert Eggers The VVitch vs Nosferatu, jag tycker att The VVitch är vackrare, men sååååå mycket lägre budget och ah egentligen fulare. Nästa sak jag gillade var Elordis performance (hittar ingen bra översättning på svenska?) MEN jag kommer till det efter vad jag inte gillade, de hänger ihop.

Oj för en serie. Lite mmmmeeer är förra säsongen. har tyvärr sett ganska mycket av tredje säsongen när jag skriver där här, så ska man aldrig göra för nu är jag taintad men men. Redan av första kände jag mig frälst, har fått så mycket nya sätt att tänka på, bra för mig att träna på att saker inte alltid behöver vara så viktiga? De går igenom helt crazy saker men de spelar liksom inge roll. Självtklart fejk TV men det hjälper! Var Carrie för halloween (kanske får lägga upp bild på blogg elelr nåt) hos Regine och Elias och det blev SÅ BRA!!

I boken jag läser nu (Alltings Början) får huvudkaraktären en fråga om hon gillar Tarantino.
"Det gör väl alla"
"Nej! Alla gör inte det. Det finns minst 642 människor i Stockholmsområdet om inte gillar Tarantino".
Visserligen läste jag det citatet efter jag sett filmen men det fångar ändå min ingång till det hela. Det verkar som att jag dras till filmer som man borde se men jag aldrig sett. Jag har en uppfattning om att jag växt upp parallellt med mycket media och kultur- skapat mitt egna kanon. Inte på ett "jag är bättre än andra"-sätt utan ett "herregud vad fan har jag spenderat 21 år på att konsumera?"-sätt. Alltså föredrar jag nog inte min kanon. Å andra sidan ger det väl mig något unikt men jag vet inte hur relevant dety är om det bara innefattar brittiska millenials och dålig musik
I ALLA FALL. Pulp Fiction. Inte sett innan- köpte DVDn typ i somras men lyckades aldrig få igång skivan. Hade ingen koll på ev. handling och framför allt inte längd. Det var nog min första tanke när den tog slut. "Inget hände... allt hände? Den är lång." Typ.

Såg den här filmen direkt efter tvåan. Jag, Regine, bakis i min etta efter en stor halloweenfest i Kortedala. Mellan den här och tvåan köpte vi kebab, vilket jag ångrade när alla i filmen slets i slamsor lite för lika kycklingstrimlade täckta i sås och ketchup i min plastlåda.
Jag kände direkt att jag ogillade den när det första som händer är att man får veta att flickan som Ripley spendera typ hela förra filmen och nästan dog över HAR DÖTT MELLAN FILMERNA?! Okeeeej whhat was the reason? Bara slänga ut allt sådär. Ah, karaktärerna här var sämst sämst sämst. Visst har jag svårt att skilja emllan karaktärer jag inte gillar och karaktärer som är dåliga ibland men dessa....... Gillade androiden. Inte hennes kk. Kanske sektledaren. Framförallt saknade jag rymden. Våldtäktsmän och mördare i all ära för skräck ser jag hellre coola rymdskepp övergivna planeter och Aliens. JUSTE åh monstren i den här filmen... Lets stick to practical effects

Skooja inte om en action-film. Tycker att hela konceptet är facinerande ändå. Vi får se en hel film med allt som händer och en huvudkaraktär som slåss för sitt liv (igen- den mest rimliga filmkaraktären som någpnsin skrivits). Men att då vakna FEMTIOSJU(!?) år efter hela och ingen tror en?????? Wow, för oss är det ju så självklart och fet känns som att man har gptt igenom hela filmen barra för att allt ska ha varit förjäves ändå.
De här så kallade marinsoldaterna är också några av de mest irriterande personerna jag har haft missunnandet av att behöva lyssna på. De är omogna och äckliga och SÅ manliga. Och gemon hela filmen blir det värre? De ska stanna o rädda varandra- jobbar inte ni med att dö??? Varför envisas alla med stt de ska rädda personer när det sätter alla andra

Jag tror genuint att den här filmen har ändrat mig i grunden. Brar från första scenen sitter jag gapandes åt set-designen och hur karaktärerna interagerar med omgivningen. Att så mycket energi har lagts åt att Nostromo ska kännas verkligt, att den får ett eget liv som karaktär.
Jag har lyckats gå 21 år utan att få veta en enda sask om den här filmen- bara ett hum om utseendet på den titulära Alien. Att då under hela första delen skrika åt alla karaktärer att lyssna på Ripley för att hon är den enda vettiga på skeppet- känns som att jag såg den rätt.